SSL zoomar in är en artikelserie som riktar sig till er fans, för att ni på ett djupare sätt ska lära känna alla lag i världens bästa liga, Svenska Superligan. I 23 delar kommer lagen och klubbarna i både dam- och herrligan att presenteras, utan inbördes ordning. Varje söndag klockan 10:00 kommer en ny spännande läsning att publiceras på SSL.se. Välkomna!
Efter att förra veckan ha tagit oss långt norrut, till Umeå och IKSU, vänder vi idag tillbaka söderut. Vi tar oss samma väg tillbaka som vi tog från Växjö till Umeå, men inte hela vägen ner.
Vi ska dock till samma landskap - Småland. Längs Vätterns östra sida tar vi oss återigen igenom samma sträcka som cyklisterna i Vätternrundan tar under loppets första halva; genom startstaden Motala, Ödeshög och Ölmstad, tills vi till sist äntrar Vätterns södra ände och staden vi i detta avsnitt ska besöka.
Jönköping.
Jönköpings Innebandyklubb, eller JIK som klubben kallas i folkmun, bildades redan 1985 och var i många år, fram till 2009, prenumeranter på Sveriges högsta serie. Nu är man, sedan ett par säsonger, åter tillbaka.
Man bildades genom att de två mest framgångsrika lokala klubbarna, SMU Immanuelskyrkan och Munksjöskolan, slogs samman. En lite rolig anekdot var att man var oense om vilken färg man skulle ha som representationsfärg. För att bestämma detta valdes ett lite annorlunda knep: samtliga spelare fick klippa ut en tygbit med färgen man ville ha, sedan kastades hela högen med tygbitar upp i luften och den som landade först - den valde man.
Det blev rött.
– Jag biter mig i tungan ibland när jag hör det, inleder JIK:s ordförande, Dan Nordlöf, med när jag inleder med en fråga om föreningens dam- och herrverksamhet.
Han fortsätter:
– Jag tycker att begreppen dam och herr låter lite ålderdomligt, våra trupper är så mycket yngre.
För att förklara sammanhanget, ställdes inledningsfrågan kring det faktum att föreningen är en av få att ha både ett dam- och ett herrlag etablerat på den absolut högsta nivån i innebandy-Sverige.
– Att vårt herrlag är etablerat torde vara en mer naturlig effekt av att klubben historiskt haft en stor herr- och pojkverksamhet men att vi nu är på god väg att öka balansen, menar han.
I den så kallade maratontabellen, den där man slår ihop de svenska innebandylagens resultat i högstaligan genom alla tider, finner man JIK på en femteplats bakom Pixbo, Warberg, Dalen och Storvreta.
– Föreningen har haft väldigt duktiga ledare genom alla år och har varit en bra verksamhet på att ta hand om och utvecklat unga spelare och fört dem som vill vidare, till högre nivåer. Här finns någon form av kultur, vill jag påstå.
– Att damerna etablerat sig är kanske lite mer förvånande. Att vi har ett damlag i SSL är absolut inte självklart om man ser till hur föreningen tidigare jobbat. Denna säsongen har vi till exempel för första gången på länge en damjuniortrupp på nästan 40 spelare, så nu har vi någon slags body bakom SSL-laget där flickor får träna och utvecklas under likvärdiga förutsättningarna som pojkarna kunnat.
Han tillägger:
– Det finns säkert en del orättvisor än idag, men vi har jobbat med det under flera års tid och det börjar jämna ut sig mer och mer.
Medelåldern i både dam- och herrtruppen är låg, där drygt hälften av spelarna är 20 år eller yngre. Har det varit en medveten satsning från föreningens sida?
– Ja, det har blivit så. Vi har inte värvat oss till framgångar, som man till och från tidigare i föreningens historia gjorde. Jag har fått det berättat för mig att när vi hamnade i en tuff ekonomisk knipa någonstans runt 2009, bestämdes det mer eller mindre att de stora värvningarna skulle läggas på is och att vi istället fick fokusera på det vi hade, menar Dan och förklarar att vissa av spelarna som lämnat klubben under den senaste tiden gjort det med argumentet att man inte trott på föreningens ekonomi, men att det också handlat om spelares egna ambitioner.
– Då har vi fått luckor i truppen och har fått lyfta upp spelare som vi kanske inte gjort om vi inte haft om dessa spelare varit kvar. Vi fyller helt enkelt på med spelare underifrån, från vårt utvecklingslag i div 1, som får vara med och testa, se och lära - inte bara sitta på bänken. Dessa spelarrörelser har samtidigt varit bra för vår spelarutveckling och vi vet att det är b.la därför spelare i juniornivån söker sig till oss.
Han tillägger:
– Samtidigt stänger vi absolut inga dörrar för att värva spelare vi tror kan lyfta laget ytterligare.
På berget ovanför Jönköping ligger Huskvarna. Där finns ett av de stora idrottsgymnasierna i Sverige, Sandagymnasiet. Noterbart är att stora delar av JIK-trupperna har gjort sin innebandyutbildning just på Sandagymnasiet. I herrlaget har inte mindre än 15 spelare gått just den vägen.
– Vi vet att spelare i den åldern söker sig till Sanda, bland annat för att vi i JIK finns alldeles i närheten. Man söker sig dit för att man vill fortsätta satsa på sin sport samtidigt som man skaffar sig en yrkesutbildning, menar Dan.
– I år tror jag faktiskt att fler JIK:are än någonsin har kommit in på Sanda och det är ju positivt för oss. Det gör att spelarna kommer in i hissen som finns här i vår klubb. Vi vann junior-SM tre år i rad fram till nyligen och det ser jag som en styrka. Nu har RIG (Riksidrottsgymnasiet) tagit över och de har ju ett ännu större urval och är ett hopplock från alla tänkbara föreningar i Sverige.
Utöver föreningens elittänk, bedriver man även verksamhet för personer med funktionsvariationer. Fler och fler föreningar runtom i landet har börjat erbjuda just det.
– Man kan väl säga att det är lite trendigt med det nu, snart finns väl inte en förening som inte har aktiviteter för Parasport. Men vi vill påstå att vi inte hoppade på trenden, vi tycker att vi har varit med och bidragit till att den skapats, menar han och berättar om klubbens arbete:
– Vi har i många år haft en seniorgrupp som har samlats bland annat för att de har olika funktionsvariationer, men också för att de gillar att spela innebandy. Vi har en stor mix, med både tjejer och killar.
Laget hete JIFA, Jönköpings Innebandy För Alla och grundar sig i att alla som vill ska få vara med och spela just innebandy.
– Fokus ligger i att vi ska spela matcher och kunna erbjuda spelarna ett tävlingsmoment. Vi har haft kring 20-30 personer med i gruppen, som varit en naturlig del under många år av hela vår verksamhet. De brukar hjälpa till under matcharrangemang, som till exempel sargvakter, ett uppdrag de tar stort ansvar för. Det har varit jättelätt att skapa engagemang i truppen och det är en jäkligt rolig grupp som sprider glädje i föreningen.
För två säsonger sedan fick Dan och styrelsen idén om att Innebandy För Alla borde gälla för hela verksamheten, inte bara för parasporten. Det resulterade att man idag har synsättet som ett paraply över hela verksamheten. Ett arbete man inte känner sig klara med och som ligger till grund för ett förnyat värdegrundsarbete man med ny styrelse är i startgroparna för.
– Det finns ännu fler grupper vi vill ha in, till exempel seniormotion. Grupper som vi idag inte når. Samtidigt vill vi öka våra samarbetsytor med andra föreningar, för idag har vi barn och unga som står i kö för att komma in i vår verksamhet, men vi har helt enkelt inte resurserna för att kunna erbjuda dem en plats hos oss, menar han och fortsätter:
– Det är ett positivt erkännande för hela verksamheten, att våra barngrupper är så stora att vi inte kan ta in fler. Men vi vill kunna hjälpa alla att få spela innebandy, så vi samarbetar med klubbar runtomkring och håller till exempel i innebandyskolan för de yngsta. Samtidigt hoppas vi kunna utveckla den plattformen ytterligare i framtiden.
Dan fortsätter att med varma ord prata om föreningens tänk, och att man för bara två år sedan startade en helt ny grupp, Funkis. Den riktar in sig till barn och unga med funktionsvariationer i åldrarna 7-12. Både tema och fokus ligger på just innebandy.
– Vi provkörde det lite med föräldrar och barn och fick en sån fin respons att vi direkt bestämde att det skulle bli en del av vår verksamhet.
Dan berättar om att vissa föräldrar inte vågade låta sina barn vara med i "testomgången", för att man inte ville riskera den enorma besvikelsen som kunde uppstå om det till slut inte blev något ändå.
– Barnen har exkluderats från andra sammanhang tillräckligt många gånger redan tidigare.
– En förälder berättade om hennes dotters glädje i att för första gången kunna visa upp för sina klasskompisar att hon minsann också hade ett medlemskort i en förening.
Vi som inte upplever sådana sammanhang förstår inte hur viktigt det är att bara få känna tillhörlighet, om så i en så enkel och natulig sak som i en idrottsförening.
– Vi blir mer och mer medvetna om det. Föräldrar är aktivt medverkande och vi jobbar idag för att kunna etablera en sektion där vi samordnar Parasportfrågorna och aktiviteterna och för att bygga en struktur där så mycket som möjligt av initiativet ligger där verksamheten sker, avslutar han.
Jönköpings IK är ett föredöme. På flera plan. Inte bara att man lyckats etablera både ett dam- och ett herrlag på planen i världens bästa innebandyliga, utan också på det humana planet.
Och sist men inte minst - på innebandyplanen. Där ska alla oavsett ursprung, funktionsvariation eller färdighet, ha samma möjlighet att få känna på den underbara känslan av att se bollen lämna sitt klubblad och leta sig in i nätmaskorna i motståndarmålet. Och att få fira det tillsammans med sina lagkompiar.
Att känna att man tillhör.
Läs tidigare delar av SSL zoomar in: