SSL zoomar in är en artikelserie som riktar sig till er fans, för att ni på ett djupare sätt ska lära känna alla lag i världens bästa liga, Svenska Superligan. I 23 delar kommer lagen och klubbarna i både dam- och herrligan att presenteras, utan inbördes ordning. Varje söndag klockan 10:00 kommer en ny spännande läsning att publiceras på SSL.se. Välkomna!
I seriens avsnitt nummer 11, håller vi oss kvar nere i de södra delarna av vårt avlånga land, men vänder blickarna från Malmö, där vi befann oss förra veckan. Vi tar oss en liten, liten bit söderut och äntrar Vellinge kommun för att besöka det orangeklädda SSL-laget, som förra säsongen lyckades med prestationen att placera sig som bästa skånska lag på SSL:s herrsida.
Under fjolårssäsongen leddes man till stora delar av den slutgiltiga poängligavinnaren, Johannes Wilhelmsson, som mäktade med fina 86 poäng på 32 spelade matcher.
Vi pratar givetvis om Höllvikens IBF.
Jörgen Hagmann, ordförande i klubben, ombeds i intervjuns inledning att beskriva föreningen Höllvikens IBF och vad de vill stå för.
– Vi är en väldigt liten förening, får man väl ändå säga. Vi bygger väldigt mycket på att vara familjära, att vara en förening där alla spelar lika stor roll; ungdomar, äldre, tjejer och killar. Vi gör inte någon skillnad på individer alls - alla ska känna att de tillhör klubben, menar Jörgen och fortsätter:
– Samtidigt är vi en väldigt ung klubb, som bildades så sent som 2008, när 25 seniora spelare och ett 50-tal ungdomar ville spela mer innebandy. När föreningen startades fanns ingen målsättning att vilja ta sig uppåt i systemet, iallafall vad jag vet.
Tre år senare valde man att börja satsa så smått, när klubbens styrelse fylldes med personer som främst kom från fotbollens värld. Man började jobba med sponsorer och utveckla föreningens olika delar.
– Av en ren slump, skulle man kunna säga, växte det fram en årgång killar födda mellan 1990- och 93/94 som var väldigt duktiga. I takt med att de började träna mer och mer började de också vinna fler och fler matcher, vilket gjorde att de blev inspirerade och där någonstans påbörjades resan uppåt i seriesystemet.
Han fortsätter:
– Då ställde sig styrelsen frågan: ska vi göra något med talangerna vi har i klubben? Man beslutade sig för att ta lite mer seriöst på det, vilket medförde att en erfaren elittränare rekryterades - Vidar Jonsson Wallin.
Det historiska klivet upp till SSL togs redan Jonsson Wallins första säsong i klubben, 2013/14, då man via kval besegrade Karlstad IBF och IBF Göteborg. Man åkte dock direkt ur svensk innebandys finrum, men kvalade sig på nytt upp säsongen därpå.
Hur viktig var rekryteringen av Jonsson Wallin för föreningens utveckling i stadiet man befann sig i då?
– Han har varit jätteviktig för hela föreningen, men framförallt för våra seniorverksamheter. Vi fick en kille med lång erfarenhet, och som visste vad som krävdes för att framförallt etableras högre upp i hierarkin. Han började jobba upp herrlaget och allt runtomkring och vi drog verkligen nytta av hans enorma erfarenhet han kom med, menar Jörgen.
– När vi väl tog oss uppåt började vi fundera på vad som verkligen krävdes för att ligga kvar där. Vi sade ganska tidigt att vi ville vara ett lag som satsar lokalt och inte tog så mycket spelare utifrån. Parallellt lade Palmstaden (en klubb i Trelleborg) ner, och laget innehöll flera spelare som spelat högt upp i seriesystemet. De fem bästa därifrån valde att gå över till oss. Vi sade faktiskt dessutom nej till flera spelare, för att vi inte tyckte att de passade in i vår profil, menar han.
I övrigt består föreningen av damlagen som huserar i division 1, samt flertalet juniorpojk- och flicklag. Höllviken som ort har enligt ordförande Jörgen, i ärlighetens namn dock ingen större innebandytradition.
– Det känns ändå som att innebandyintresset i Höllviken, iallafall bland ungdomarna, börjat växa. De vuxna har ingen anknytning till innebandy utan har vuxit upp med golf, tennis, fotboll eller hästhoppning. Vi försökte bygga något kring arrangemangen för att öka intresset och skapa något annorlunda, för att locka folk till våra matcher.
Ganska omgående valde klubben att kontraktera en person, som sedan dess varit en starkt bidragande orsak till att man ändå fått publiken till matcherna man fått.
Speakern Jens Kristoffersson, som blivit lite av en profil både i Höllviken och i innebandy-Sverige.
– Till en början visste Jens ingenting om innebandy, så han fick lära sig allt från grunden, men tyckte det var en häftig sport.
Vissa personer och spelare som besöker Halörhallen påstår att rösten som strömmar ut ur högtalarsystemet agerar partiskt till hemmalagets fördel, men det är inget Jörgen håller med om.
– Nej, han är absolut inte partisk. Under match kommenterar han aldrig domslut eller något sådant. Det han kanske gör några gånger per match, är att han försöker dra igång en kedjesång bland publiken för att ge spelarna extra energi.
En klassiker Jens länge kört med är att han vid något av lagens timeout i slutet av matcherna utbrister något i stil med: "Nu var det dags för en timeout, och thaimat beställer ni bäst på...".
– Det brukar locka en del till skratt, säger Jörgen och skrattar.
Bara vid ytterst få tillfällen har klagomål riktats mot Jens som speaker, ena gången då AIK-målvakten Patrik Åman blev - minst sagt - ganska irriterad på Höllviken-speakern och den andra gången när JIK-spelarna i samband med kval anklagade honom för att vara partisk och vara någon form av hejaklacksledare.
Jens själv tar det hela med ro.
– Jag tycker mest det är roligt, menar han och berättar att han för några år sedan till och med fick den något mindre fina utmärkelsen som den värsta speakern i SSL.
– Det jag försöker göra är egentligen bara att få igång publiken till att heja på lite mer, när jag tycker att det blir för tyst. Någon gång har jag ropat ut i högtalarna och frågat om det finns några fans från bortalaget här, till exempel Storvreta. När jag inte får så stor respons frågar jag om det finns några Höllvikenfans på läktarna.
Då brukar jublet stiga i Halörhallen.
Jens bakgrund innehåller väldigt små mängder innebandy, så det var lite av en slump att han till slut hamnade i Höllvikens speakerbås.
– Som grabb lirade jag mest hockey till störst del och det var också inom hockeyn min speakerkarriär inleddes. Under någon ungdomsmatch behövde man folk till sekretariatet, så jag testade på det ett tag och tyckte det var ganska roligt.
Efter ett tag lugnade det ned sig lite med extraknäcken i sekretariatet för Jens, som vid den tidpunkten redan hunnit bli en populär attraktion på matcherna. Men omkring 2012 skulle återgången till spearkerkarriären ändå komma - inom innebandyn.
– Det var en kompis till min son som precis kommit tillbaka från sjukdom och var påväg tillbaka till innebandyn igen. Som någon form av ultimatum sade han till mig att om han ställer sig i mål igen, så skulle jag bli speaker.
Sagt och gjort.
Jens skrev på ett livstidskontrakt med Höllvikens IBF och har sedan dess både glänst, glatt, irriterat och fått igång publiken i match efter match.
Han berättar om en fint minne, när intresset för honom som speaker verkligen väcktes.
– Det var i kvalet upp till SSL första gången, när vi bara livesände matchen på den lokala puben i Höllviken. Men utan att vi visste om det hade koden spridit sig rejält, så att även bland annat fans till laget vi mötte såg sändningen, menar han och fortsätter skrattandes:
– Vi hade omkring 3000 tittare på den sändningen, och mitt i allt satt jag helt oventande om hur många tittare vi hade, och hade rejält skoj när jag kommenterade.
Höllviken är ett av lagen i SSL som på senare tid haft lite problem med att locka publik till sina hemmamatcher, dels för att det inte finns någon innebandykultur i den lilla orten, men också för att det finns så många andra sporter som konkurrerar med innebandyn på orten.
Vad ska man göra för att få upp publiksnittet på era hemmamatcher?
– Det ultimata är ju när det är medelmåttigt väder och laget har spelat bra, då kommer det mer folk. Annars vet jag inte riktigt vad som kan göras, jag tycker klubben har försökt på alla möjliga sätt.
Jörgen Hagmann igen:
– Det är jättesvårt. Vi har försökt i alla år att göra olika saker för att locka publik; möta sponsorerna i match, dela ut grejer, hålla kortare föredrag... Det blir lätt slentrianmässigt, jag tror många idag tar det för givet att vi spelar i SSL, det blir lätt lite "same, same", menar han.
– Nästa steg för oss som förening är att sportsligt kunna skörda lite framgångar och till exempel nå långt i ett slutspel, något vi inte lyckats med ännu. Om det är skillnades på om vi skulle ha 200-300 fler på våra matcher, det vet jag inte.
För att försöka göra som hemmamatcher till något annorlunda har man investerat i bland annat en dyr specialbelysning i hallens taket, en rökmaskin och laserteknik.
– Det tråkiga är att vi ändå inte kunnat få hit spelare som skulle kunna hjälpa oss att etableras i övre delen av serien. Vissa gånger har vi till och med lagt en ersättning som varit högre än klubben spelaren till sist ändå valde att gå till. Jag tror det har att göra med att spelaren vill kunna nå längre i ett slutspel, så de väljer att gå till ett "säkrare" lag. Det är lite tråkigt.
Sammanfattningsvis hoppas Jörgen på att faktumet att Skåne under ett antal år ändå haft duktiga SSL-lag både på dam- och herrsidan, på sikt ska kunna öka intresset och traditionen kring innebandyn i Skåne.
– Jag tror publiken underskattar sin egen roll och inte minst för föreningen, de är en stor inkomstkälla för oss. Samtidigt hoppas jag fler spelare kommer och väljer att stanna hos oss för att föra traditionen vidare.
Höllviken gör sitt för att visa upp världens roligaste sport och hittar man bara rätt sätt att locka människor dit första gången - då kan publiksiffran absolut lossna rejält och Höllvikenborna kommer inse att det verkligen är värt att lägga lite tid och energi på stadens innebandylag.
Keep it up, Höllviken!
Läs tidigare delar av SSL zoomar in: