Målsprutan Andreas Stefansson är klar för Storvreta och berättar om klubbvalet, tiden i Pixbo, gnistan som falnat, målskyttet, förväntningarna och anden Ivan.
Andreas Stefansson är en av världens bästa innebandyspelare.
Trots det är han allmänt känd för något helt annat.
Det var för ungefär ett år sedan som Andreas upptäckte en andunge som blev kvarlämnad av sin familj precis efter att ha kläckts ur sitt ägg. Han tog hand om anden, döpte den till Ivan och berättade historien i sina sociala medier. Storyn blev viral och Stefansson uppmärksammades i alla möjliga mediakanaler.
– Det är otroligt nog ett år sedan nu. Vid den här tiden, i mitten av maj, var det som mest galet. Alla ringde. Aftonbladet, Expressen, Café... jag var med överallt, säger Andreas Stefansson.
I innebandykretsar skapar Andreas Stefansson också mycket rubriker. Inte för att rädda änder utan för att göra mål och våga sticka ut.
Forwarden har aldrig tvekat att säga vad han tycker eller sätta höga krav på sig själv. Inför SSL-debutsäsongen lovade han 50 mål och stämplades som kaxig, men gjorde just 50 mål.
Totalt har det blivit 213 mål på 165 SSL-matcher senaste fem åren är han lirat med AIK och Pixbo.
– Jag gillar att sticka ut men kanske inte skriker lika mycket längre. Ett uttalande ger bäst genomslag första gången när man lever upp till det, sedan blir det lite mindre svallvågor. Jag är lite lugnare med att lova antal mål numera, men visst sätter jag upp tydliga mål för mig själv. Nästa säsong är Oscar Lundin min chef och han kan få bestämma hur många mål jag ska göra, så löser jag det sen.
Ja, Oscar Lundin blir boss. Han är tränare i Storvreta dit Stefansson nu flyttar efter tre år i Pixbo.
Trots fin målfabrikation är forwarden inte speciellt nöjd med utfallet av vistelsen i Göteborg.
– När jag summerar min tid i Pixbo så har det inte levt upp till förväntningarna jag hade på något plan egentligen. Vi gick inte tillräckligt bra som lag. Det gick bra andra året och vi kom trea i serien, men då ställdes ju slutspelet in. Jag själv har tappat gnistan lite. Det är den jag brukar leva på annars. Jag har inte utvecklats så mycket som jag hoppats på, sedan finns det olika förklaringar och anledningar till det, men kortfattat har det funnits ett tydligt fokus mot unga spelare i Pixbo och jag har väl hamnat lite mellan stolarna. Jag ska inte hitta syndabockar, men hade önskat mer av min egen utveckling. Det har gått helt okej sportsligt för mig, men den där glöden och viljan har falnat lite och det är därför jag känner att det behövs en ny utmaning.
Varför Storvreta?
– Det finns många anledningar till flytten. I grund och botten handlar det om att jag vill spela och träna med de allra bästa på daglig basis. Jag kände att jag behövde en nytändning och och en stor utmaning med stort ansvar. Övergången till Storvreta är "spot on" för mig.
Det är inget snack om att det är målskyttet som är Andreas Stefanssons signum.
Han är en av världens bästa spelare på volley men har framförallt förmågan att alltid vara på rätt plats vid rätt tillfälle.
– Jag fick höra från början i AIK vilken sjuk tur jag hade som alltid stod på rätt plats vid rätt tillfälle. Nu har jag stått på rätt plats vid rätt tillfälle i fem år och då är det svårt att prata om tur. Jag har i flera år i följd i olika omgivningar lyckats göra mål. Jag har en egenskap av att kunna läsa av spelet och ligga steget före blandat med intution och smartness. Det är någon form av sannolikhetslära. Jag har i mig var det är störst sannolikhet att bollarna hamnar och där placerar jag mig, säger han.
Du är värvad som målskytt till Storvreta?
– Ja, det vore fel att säga något annat. Det är alla på det klara med. Det känns också skönt att komma till en ny miljö och ha en klar uppgift framför sig och tydliga krav på vad som förväntas av mig.
Jobbar du för att bli ännu spetsigare i målskyttet, eller vill du bli mer av en allroundspelare?
– Det där är lite både och. Det kan vara farligt att bli för endimensionell som spelare men i grund och botten så är det mål jag är bäst på att göra, och det är på den biten jag lägger störst fokus. Jag jobbar på andra delar också, men det är ofta för att bli ännu bättre som målskytt. Jag kan bli bättre på att täcka skott, för att få fler spelvändningar som ger mål. Jag kan bli starkare i närkamperna, för att skapa nya lägen. Jag utvecklar saker som inte gör mig till en sämre målskytt, men som ger mig fler lägen. Jag vet att jag är i den yppersta världseliten när det kommer till målskytte så det vore dumt att lägga fokus på något annat.
Vad har du för förväntningar på dig själv?
– Det finns all anledning att ha stora förväntningar på mig själv. Jag kommer till en krävande miljö och krävande lagkamrater så det kommer krävas hårt jobb, men jag tror att jag behöver den där kniven mot strupen-känslan. Det är leverera eller dra och det är motiverande. Jag kommer omges av spelare som lever och andas innebandy och som brinner för det här, det kommer bli jäkligt spännande.
Till sist...
Hur har det gått för anden Ivan?
– För det första är det ju en hon och hon beslutade sig för att flyga iväg i vintras. Då var det tack och adjö. Jag hade hoppats att hon skulle komma tillbaka men det har hon inte gjort ännu. Hon flög söderut och bosatte sig där. Jag hoppas att allt går bra och att hon en dag kommer tillbaka, kanske med egna ungar.