Några av de som berörs allra mest av konflikten inom svensk innebandy har inte kommit till tals i någon nämnvärd utsträckning. Det är hög tid att ändra på det. Vad tycker egentligen spelarna?
Vintern 2018/2019 är här på allvar. Runt om i landet halkar människor omkring på hal is och dubbdäck är ett måste för att hålla fordonen i rätt riktning. Det diskuteras allt mer flitigt att dela ut broddar till de mest behövande i samhället, så att de ska kunna hålla sig på rätt köl.
I denna tid är relationen mellan Föreningen Svenska Superligan (FSSL) och Svenska innebandyförbundet (SIBF) mer kylig och frostig än någonsin. Efter åratal av vackra ord från SIBF om vad som ska göras för att stärka Svenska Superligan och föreningarna är föreningarnas tålamod slut. De fagra löften som har yttrats gång på gång har inte infriats. Trots det är det samma diton som återkommer. ”Vi ska”, ”vi ska”, ”vi ska” upprepas som ett mantra på i princip varje punkt där kritik framförs, trots att misslyckanden med tydlighet har bevisats i historien.
Förbundets, ligaföreningens och föreningarnas representanter har i många olika omgångar uttalat sig och tyckt till om läget i debatter och insändare. Några av de som berörs allra mest i sin vardag har däremot inte kommit till tals i någon nämnvärd utsträckning, vilket det är hög tid att ändra på. Vad tycker egentligen spelarna?
– I dag ansvarar förbundet för bredd, integration, landslag, utveckling och elit. Vi har upplevt och upplever fortfarande att eliten blir lidande av det splittrade fokus som finns, säger IBF Faluns Johan Samuelsson som är lagkapten i landslaget och en av svensk innebandys allra främsta spelare någonsin på herrsidan.
– En framgångsrik bredd stärker eliten och en framgångsrik elit stärker bredden. För att eliten ska kunna bli bäst i världen igen måste ligan stärkas kommersiellt. Vi har i dag en attraktiv liga med potential, men vi måste kunna utveckla ligan både på och utanför planen. Då krävs större intäkter och det tror jag ordnas bäst av en ligaorganisation som kan fokusera på eliten.
Hot om uteslutning från landslagsspel
När argumenten tryter är det lätt att ta till hot och påtryckningar som alternativ till dialog. SIBF ägnar sig konkret allt mer åt utpressning. Med motiveringen ”framförhållning” kom häromveckan beskedet att deadline för anmälning till spel i Svenska Superligan nästa gång flyttas från slutet av april till sista januari. En deadline som lägligt nog ligger två dagar före föreningarnas egen Elitkonferens, där ligans framtid ska diskuteras.
Föreningarna fick alltså hastigt och olustigt två veckor på sig att ta beslut och leverera ett besked, i en extremt osäker tid där förtroendet mellan parterna redan är hårt sargat och nästa års serietillhörighet är oklar. Det är inte ett ansvarsfullt agerande. Det är inte ett beslut som baseras på framförhållning. Det är en stridsåtgärd.
Hot riktas också konkret mot spelarna i de föreningar som vill ta ett större ansvar för ligans framtid. De spelare som har avsikt att i sina föreningar spela i en ny, fristående liga hotas nämligen med uteslutning från landslagsspel.
– Om det bästa för ligans framtida utveckling innebär att jag inte får spela i landslaget så är det en tråkig konsekvens, både för mig och för svensk innebandy. För att kunna fortsätta att utvecklas måste jag spela innebandy på högsta nivå i världens bästa liga, där världens bästa lag och världens bästa spelare finns, säger Täby FC:s Moa Tschöp som 2018 både vann poängligan (som back!) och utsågs tilll årets spelare i SSL.
Måste då landslaget verkligen påverkas av en fristående liga? Svaret är nej, om nu inte SIBF väljer att straffa de spelare som väljer att vara med och utveckla världens bästa liga. Om SIBF väljer att utesluta spelare som tillhör föreningar i den nya ligan kommer Sveriges olika landslag att försvagas kraftigt och drömmen om fler VM-guld framöver lär bli ouppnåelig.
– Ligan behöver utvecklas för att svensk innebandy på liganivå och landslagsnivå ska kunna vara bäst i världen. Jag står bakom min förening i det arbete som krävs för att uppnå det och har fullt förtroende för ledningen, förklarar Moa Tschöp som var en av de ledande spelarna när Sveriges damer tog VM-guld 2017.
”Det är orimligt”
En spelare med ett nationellt och internationellt perspektiv är Kalmarsunds poängkung Kim Nilsson, som efter spel i både Schweiz och Allsvenskan nu är tillbaka i SSL.
– I dag bestämmer Svenska innebandyförbundet vilka partners och vilken reklam som ska synas i föreningarnas arenor, utan att föreningarna själva har något att säga till om när det gäller utformning eller ersättning. Det är orimligt. Föreningarna måste kunna påverka förutsättningarna för sin verksamhet, tycker Kim Nilsson som känner sig trygg även med en framtid som skulle innebära en fristående liga.
– När det gäller sportsliga och organisatoriska frågor som deltagande i ligan, försäkringar, dopningskontroller och domare överlåter jag det helt till föreningen och ligaorganisationen. Jag fokuserar på att spela innebandy och att utvecklas på bästa tänkbara sätt. Föreningen är min arbetsgivare. Jag är lojal mot den och är övertygad om att ledningen fattar rätt beslut i de här svåra frågorna.
SIBF är just nu ute på mycket hal is. Utifrån det försöker FSSL just nu bygga någonting nytt som utrustar ligan med dubbdäck och ger föreningarna broddar för att de ska kunna hålla kursen inför framtiden, i stället för att sakta men säkert glida ner i diket.
Målet är en framtid med Sverige som världens bästa innebandynation, med världens bästa bredd och världens bästa elit. Med världens bästa spelare och världens bästa liga. På riktigt.